Jag tar Dag 3 också när jag ändå håller på.. Mina föräldrar.. Min mamma var väl som vilken mamma som helst.. Min pappa likaså.. eller? Mamma och pappa gick isär strax innan jag skulle börja förskolan. Det gjorde ont i mig. Jag visste att ingenting skulle bli som det var. Jag visste att allt skulle förändras.. till det sämre. Jag visste det.. 

Men egentligen.. Vem bestämmer vem ens föräldrar är? Ett papper där det står, moder och fader? är det dom man träffar och säger mamma och pappa till? Eller är det dom som älskar en så mycket att dom skulle kunna gå över eld och vatten för en? Men ja.. Dom som står som mina föräldrar är dom jag kallar mamma och pappa!

Pappa: Pratar jag sällan med.. Och när vi väl pratar.. så blir det oftast skäll.. jag tar emot allt och går sen vidare.. än mer frustrera..

Mamma: har jag inte pratat med på över 9 månader.. hon vågade inte höra sanningen så jag kände att det är dags att kliva undan och leva mitt liv utan henne.

Men dom jag själv anser vara som mina föräldrar är min faster som ställt upp när som helst och var som helst, utan att ifrågasätta något. Vi har självklart bråkat och så som föräldrar och deras barn gör.. Men hon har hjälpt mig i situationer som en riktig förälder ska göra, som mina riktiga inte gjorde.

Sen har vi ju PappaPär som är pappa till min yngsta lillebror Lukas. Han har varit som en pappa för mig sen jag var 15.. och vi har fortfarande väldigt bra kontakt med varandra, efter att han och mamma gick isär för över två år sen, och han ställer upp vad det än är.. Mer än vad min "riktiga" pappa gör eller skulle kunna göra.

Ja.. det var mina föräldrar det.

Ja jag tänkte att jag skulle ta dag 2 nu innan jag hoppar in i duschen och går och lägger mig. Vet inte om jag har tid att blogga imorgon, och Darling sa förut att jag kan ju ta flera "dagar" på samma dag om jag vet att jag inte hinner med en varje dag:p

Så.. här.. min första kärlek. Jag vet inte riktigt.. det är så svårt att veta om det var en kärlek eller om det bara var att man va betuttad eller lite småförälskad.. Kanske var det min nalle jag fick av pappa när jag var liten? Som jag hade med mig överallt. Kanske var det mina råttor som jag hade när jag var liten? Dom älskade jag mer än allt annat.. Eller var det mamma? eller pappa? Vad menas med just kärlek? Jag älskade ju min mamma.. och min pappa.. Mina syskon.. Farföräldrar och morföräldrar.. Men.. Kärlek till en annan pojk, kille, man..? det kan jag nog inte riktigt säga vem.. för jag vet nog inte det. eller.. jo jag kanske  vet.. C.. en kille som fick mig att må så bra, som gjorde allt för mig och som jag gjorde allt för. Jag älskade honom, fast att jag visste att det skulle gå åt helvete för han gjorde bara dumheter hela tiden. Han var inte bra för mig men ändå så var han det. Det pirrade i hela kroppen när jag såg honom. Han fick mig att öppna mig på ett sätt som ingen annan kunde.. Men han förstörde mig så otroligt mycket att jag inte trodde att jag skulle orka med att hitta någon igen. Sen tog jag honom tillbaka.. Och Han gjorde det igen. TVÅ GÅNGER! Men nu kan han inte göra det igen. Nu är han borta och det känns konstigt. (R.I.P C)

I det sista fick han mig att inse att livet är alldeles för kort för att hata, för att slösa bort livet på skit. Han fick mig att inse att livet är något att ta vara på, att hitta kärleken igen och leva livet fullt ut.. Utan ånger.. gör misstag och var stolt över det. Alltså.. Min första kärlek.. 

Jag har nästan alltid varit smal.. När jag var mellan 15 och 16 så vägde jag 70 kilo och då var jag mullig.. Men innan dess och efter så har jag varit smal.. En sväng var jag så liten så jag blev rädd för mig själv. Det var för några år sen när jag åt mediciner.. Då fick jag fel slags mediciner så jag tappade matlusten.. då gick jag ner väldigt mycket. Till slut vägde jag 49 kilo.. till min längd på 167 så såg jag ut som ett skelett. Nu väger jag 53 vilket inte är så mycket det heller men jag håller mig allafall över 50 strecket vilket känns bra. 

Jag har nu suttit och googlat lite om viktuppgång.. Hittade en del intressanta saker där.. Ska försöka komma igång med att äta ordentligt och rätt. Eller inte försöka. JAG SKA! Så till den nya månaden ska jag sätta igång.. Då ska det inhandlas massa riktigt bra mat och grejjer =) Jag behöver lite tid på mig att få fuskäta massa dumt innan :p 

Nej ska lägga mig i soffan och bara va nu innan min lilla T kommer =)

Slutade heela 45 minuter tidigare idag.. Kändes väääldigt bra :) Men eftersom ajg slutade tidigare idag så kommer det bli en lång dag imorgon. Men det gör inget. Jag kände att jag behöver komma hem så fort som möjligt för jag håller på och går åt snart. Ryggen krånglar igen och ena knät vette fan vad det håller på med:/ Min kropp känns mer eller mindre halvpöntad.. Någon som vill byta med mig?

Funderar på att ringa mekonomen och höra om dom har delar jag kan köpa? Skulle ju behöva en ny ryggrad och ett par nya knän.. Och varför inte byta ut murran och lämna kvar Alf på samma gång? japp.. Ska kolla upp nummer dit sen och se om det finns nån möjlighet för dom att hjälpa en liten gumma som mig =) 

Kanske skulle gå och vila en halvtimme.? Så jag är pigg och allert när T kommer? =) Ååååh va jag är kärig =) Wiiiiiiiie

Ja då ska jag alltså presentera mig själv. Hmm.. Ja.. Jag heter Emma.. bor i karlstad men är väl uppväxt lite här och var kan man säga. Född i en liten håla som heter Charlottenberg, Jag har bott lite överallt.. en sväng i Norge. (min mamma gillar att flytta) Under min tid på grundskolan bytte jag nog skola 6 eller sju gånger. Jag gick barn o fritid på gymnasiet.. i arvika. Jag vet inte ens varför jag valde den linjen men det kändes väl bra först.. 

Ja just nu jobbar jag på CSK som städtant och där har jag nu jobbat i lite över ett år. Jag trivs jätte bra där fast jag kan klaga som bara fan på det ibland.. Men vem klagar inte på sitt jobb?

Jag är en väldigt speciell person som gör lite konstiga saker.  Jag kan vara fruktansvärt barnslig och härja så mycket så att jag blir trött på mig själv. Men det är något jag gillar:p haha.. 

Får jag för mig att göra något som jag VET är för svårt för mig att göra, eller om någon påpekar för mig att det är FÖR SVÅRT för MIG, så måste jag visa att JAG KAN SJÄLV! Och går det åt helvete så gör det det, men då har jag allafall försökt.. Men oftast så går det bra, oavsett hur resultatet blir. 

Vet jag att jag har rätt så viker jag mig inte, men är jag liiiite osäker.. bara det minsta så måste jag kolla upp det så att jag vet vem som har rätt. 

Jag har lite sånnadära fixideér.. Allt måste vara i jämna tal.. Tex: Jag har åtta små vanliga dricksglas, om jag nu skulle råka ha sönder ett av dom så måste jag antingen köpa ett nytt EXAKT likadant eller så kastar jag ett så att det fortfarande är jämnt. Samma sak med kläder, täcken, kuddar.. Ja allt egentligen.. 

Jag älskar skräckfilmer..  eller.. hmm.. Jga hatar att kolla på dom egentligen för jag blir så jävla rädd.. sen kan jag inte sova med ljuset släckt efteråt.. och så fort jag sett en skräckis så måste jag kolla på nåt roligt efteråt.. jag jagar upp mig för mycket så jag tror jag ser alla möjliga varelser i mörkret..:O Men roligt är det.. SOM FAN!! :D 

Ja.. jag vet inte riktigt vad mer jag ska skriva om mig själv.. Meeen.. om det är något som det undras över så får det frågas. Inga frågor är för dumma:)