Hmm.. ett ögonblick. Ja det får nog bli att berätta om när jag fick reda på ett mitt ex hade tagit livet av sig. Alla känslor jag kände. Alla tankar som gick runt runt i skallen på mig.

Det var en kompis som ringde och berättade. Jag trodde han skojjade med mig. Men efter väldigt många minuter så förstod jag att det var sant. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. Kände egentligen ingenting.. Då. Dagen efter var det måndag. Jag skulle jobba. Dagen började som vanligt. I en timme. Då kom tårarna.. Då kom allt. Jag ramlade ihop på golvet och kände att hela min värld hade gått i spillror. Jag visste inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle vända mig. Jag försökte fortsätta jobba så gott det gick.. Jag stannade upp flera gånger och visste inte vad jag höll på med. Jag var som förstenad.. Fick ta akutsemester en vecka för att få stanna hemma och hantera allting i min takt. 

Jag har fler nära och kära som gått den vägen alldeles för tidigt men aldrig någonsin har jag känt en sån känsla av tomhet och saknad som jag kände då.