några till saker jag måste berätta.. Avdelningschefen sa till mig att jag måste ta det lugnt för jag sliter ut mig.. (jag svettas som fan både pga att det är varmt på jobbet, dels pga att jag är otroligt varm och svettas för ingenting, och dels pga att det är sjukt mycket att hinna med på kort tid.. Hon sa att jag borde ha mycket muskler som städar så extremt intensivt.. Och så ville hon känna om jag hade nåra muskler så hon tvingade mig att spänna lite och hon tyckte att det var mer än vad en tjej som inte tränar borde ha. Haha.. Jag skrattade så jag nästan dogg..

Och en sak till.. På fredag har min T tagit sig ledigt för att jag är ledig då.. OCH på fredag är det 1a april och det betyder att vi får börja använda vår parkering då =) OCH det betyder också att då får vi luras som fan =) MOhahaha. Minns förra året när jag lurade i min lilla darling att jag brutit benet och låg på akuten :p Hon ville komma dit och grejjer. Och det bästa är att jag verkligen lurade henne som FAN!! Haha. Men ja.. jag avr ju tvungen att berätta sanningen sen ;P Moahahhohoh

Nej nu ska jag lägga ner detta =) Hörs å syns :p

Ja dessa två dagar, alltså måndag och tisdag har varit riktigt jobbiga. Dagen igår börjar som vanligt, jag och faster börjar morgonen med att min T kör oss till jobbet. Jag berättar att jag har så svinit ont i vänstra sidan av magen.. Jag kan inte stå rakt och måste gå "mjukt" för att det inte ska göra ännu ondare. Hon säger att om det blir värre så måste jag uppsöka akuten ifall det är något allvarligt. Hon går till sitt område och jag går till mitt. Vi brukar mötas sen vid sju för att lämna frukosten i fikarummet och ta en snabbrök. Jag ringer henne innan men får inget svar.. Jag går iväg och ringer igen. Jag tror jag ringde fyra fem gånger men inget svar, så jag går tillbaks till mitt område och fortsätter. Efter en stund kommer min chef och vill prata med mig. Jag gör klart det jag håller på med och sätter mig brevid henne. Hon säger att hon behöver min hjälp och att jag inte ska bli rädd. Min första tanke var "Åh nej, ska jag få ännu mer att göra om dagarna nu" Men då behövde hon numret till fasters man för hon har hamnat på akuten. Hon hade ramlat ihop och låg där. Hon kunde inte prata ordentligt eller nåt. 

Jag får tag på fasters gubbe, min farmor (fasters mamma) och kusin L.. Dom ska åka med en gång. Jag slänger ifrån mig mina saker och springer dit med en gång för att hålla henne sällskap tills dom kommer. Jag kände mig så maktlös när jag kom in i rummet och såg henne ligga där skakandes och livrädd. Försökte prata med henne men hon kunde inte få fram ett enda helt ord så man förstod. Efter en stund kommer allihopa. Jag mådde så otroligt dåligt. 

Men det sjuka är att så fort chefen berättade om faster så försvann värken i magen. Det var precis som att kroppen tog bort smärtan för att jag tänkte på henne och hur hon mådde. Gårdagen blev det inte mycket gjort på jobbet. Jag städade det viktigaste och sen var jag hos henne. Kom hem halv sex igår kväll. 

Nu är hon hemma och mår mycket bättre, men hon ska vara hemma i två veckor nu och sen börja jobba igen. Hon får inte köra bil på ett år pga att hon ska trappa upp på sina epilepsimediciner. Så nu kommer det bli att hjälpa henne så gott jag kan, med det jag kan. 

Uhh vilka jobbiga dagar det har varit. Men jag är glad att hon mår bra igen och att hon fick komma hem idag.=)

Idag efter jobbet följde jag och lillebror F med kusin L runt till olika ställen för att komma efter koola grejjer till hennes bil. Hon köpte sån där wonderbaum eller hur det nu stavas, men den luktade för starkt så vi slängde ut sen efter en stund:p Och sen fick vi nästan bensinstopp, men som tur var så var macken såpass nära =)

Snart kommer min T hem och det ska bli så skönt att få mysa med honom =)

MÅSTE städa sovrummet nu. Det ser ut som ett bombnedslag:O och lillbrorsan har dammsugit å grejjer idag =) Och igårmorse hade han diskat upp all disk vi hade =) Guuu sö gött å ha en sån där hemmafru:p Hahah. 

Funderar mycket på det här med sambo.. Visst, det har jag ju redan, brorsan... men att bo ihop med den man älskar? Har bott ihop med två andra pojkvänner men då har det inte varit lika seriöst som med min T.. Då har det iofs inte varit seriöst alls egentligen.. Bara blivit och sen jah... åt helvete. Tänk om det inte skulle funka att bo ihop? Fast det gör vi ju nästan redan, kom jag på.. Vi umgås hela tiden, har inte sovit utan varandra på, ja.. läääänge.. Så kanske inte skulle vara så svårt ändå? Hmm.. ja, återstår att se vad som händer och hur det händer och när det händer... och Vad Händer? Fötter! =)

Jag har ju fastnat för BigBrother som fan nu :/ Uhh.. Jävla svin..:O Men ja.. det är såååååå otroligt kul å se hur folk beter sig egentligen.. Är dom sånna i verkliga livet, utanför det där huset? Eller blir dom bara sånna för att dom MÅSTE umgås med de människor som finns i huset och för att dom ska kunna höras och synas så beter dom sig på ett visst sätt.. Eller är dom bara så otroligt störda i huvudet? Alla är ju visserligen inte det men.. dom flesta.. är sjuka.. på riktigt.. Nej... nu orkar jag inte babbla mera. 

Ha det så kul så märks det när jag får mig tid att sitta här och skriva av mig igen:p