Putte är min katt. Putte är lite speciell.. Putte är rolig. Putte är konstig. Putte får psykbryt å springer runt å skriker. Putte skulle rymma nyss. Putte hoppa ut från ballen när jag och min T var ute och rökte. Putte ville hoppa upp igen. Putte kunde inte. Ämms var tvungen att hjälpa Putte. Ämms måste göra en trappa åt Putte så att Putte kan klättra upp igen när det är dags för Putte att bli utekatt igen.. Till våren blir Putte det. Min Putte är en konstig katt.

Sitter just nu och skriver med Darling på msn. Jag ska ju påbörja en diet så att jag går upp i vikt.. Hon föreslog LCHF.. Och ja.. Det är ju faktiskt värt ett försök.. Men jag måste ju inte börja NU.. Jag väntar.. Jag behöver lite tid att förbereda mig.. Kan inte börja med nåt utan att tänka till en extra gång.. Och helst vill jag ju ha allt framme så att jag har koll utan att fastna på en gång.. men det kommer jag väl göra ändå ;) Haha.. 

Men ja.. jag ska samla på mig MASSOR av info, bra recept osv inför mitt nya "liv" eller vad man ska säga.

Tack Darling för att du hjälper mig att bestämma lite.. (du vet ju hur jag är,:p)

Ja då har min kära vän varit här och vi har pratat en massa massa massa. Vi ses inte så ofta eftersom han bor så långt bort.. Men alltid lika kul när han kommer och hälsar på :) 

Idag blir det att diska resten av disken som jag påbörjade innan J kom hit.. Sen ska jag ta itu med mitt JÄTTESTÖKIGA sovrum.. Måste få nån ordning där inne. Är ju så svårt när jag inte har nånting att lägga skiten i:/ Men.. kanske skulle dra upp en kartong å slänga ner det i en sån så länge? Tills jag får råd att införskaffa mig lite mer möbler att ha dreten i? Hmm.. Ja det får jag nog försöka fundera lite extra på.

Vill ha lön nu =( Vill veta VAD jag får i lön.. jobbade ju hela julhelgen OCH nyårsafton så jag kommer få lite mer än vad jag normalt sett får. 

Saknar min T. Uhhhhh va jag saknar honom =( Kan man verkligen sakna någon som man umgås med varje dag? Hm.. Ja de borde man ju kunna eftersom jag gör de:O

jobbat hela dagjäveln, men nu är det HELG!! SÅÅÅ UNDERBAAART!!! :D 

Ja då är det dags för en dag fyra då.. vad jag åt idag.. hmm.. Ja till frukost blev det två mackor med smör på, som det blir varje frukost på jobbet. så drack jag en kopp kaffe till det. Till lunch blev det en manna frutti och kaffe. har inte ätit något mer än idag men det blir ju självklart middag, mellanmål och sen kvällsmat.. 

Snart kommer en kompis på besök så ska väl försöka få undan disken å så.. :)

Jag tar Dag 3 också när jag ändå håller på.. Mina föräldrar.. Min mamma var väl som vilken mamma som helst.. Min pappa likaså.. eller? Mamma och pappa gick isär strax innan jag skulle börja förskolan. Det gjorde ont i mig. Jag visste att ingenting skulle bli som det var. Jag visste att allt skulle förändras.. till det sämre. Jag visste det.. 

Men egentligen.. Vem bestämmer vem ens föräldrar är? Ett papper där det står, moder och fader? är det dom man träffar och säger mamma och pappa till? Eller är det dom som älskar en så mycket att dom skulle kunna gå över eld och vatten för en? Men ja.. Dom som står som mina föräldrar är dom jag kallar mamma och pappa!

Pappa: Pratar jag sällan med.. Och när vi väl pratar.. så blir det oftast skäll.. jag tar emot allt och går sen vidare.. än mer frustrera..

Mamma: har jag inte pratat med på över 9 månader.. hon vågade inte höra sanningen så jag kände att det är dags att kliva undan och leva mitt liv utan henne.

Men dom jag själv anser vara som mina föräldrar är min faster som ställt upp när som helst och var som helst, utan att ifrågasätta något. Vi har självklart bråkat och så som föräldrar och deras barn gör.. Men hon har hjälpt mig i situationer som en riktig förälder ska göra, som mina riktiga inte gjorde.

Sen har vi ju PappaPär som är pappa till min yngsta lillebror Lukas. Han har varit som en pappa för mig sen jag var 15.. och vi har fortfarande väldigt bra kontakt med varandra, efter att han och mamma gick isär för över två år sen, och han ställer upp vad det än är.. Mer än vad min "riktiga" pappa gör eller skulle kunna göra.

Ja.. det var mina föräldrar det.

Ja jag tänkte att jag skulle ta dag 2 nu innan jag hoppar in i duschen och går och lägger mig. Vet inte om jag har tid att blogga imorgon, och Darling sa förut att jag kan ju ta flera "dagar" på samma dag om jag vet att jag inte hinner med en varje dag:p

Så.. här.. min första kärlek. Jag vet inte riktigt.. det är så svårt att veta om det var en kärlek eller om det bara var att man va betuttad eller lite småförälskad.. Kanske var det min nalle jag fick av pappa när jag var liten? Som jag hade med mig överallt. Kanske var det mina råttor som jag hade när jag var liten? Dom älskade jag mer än allt annat.. Eller var det mamma? eller pappa? Vad menas med just kärlek? Jag älskade ju min mamma.. och min pappa.. Mina syskon.. Farföräldrar och morföräldrar.. Men.. Kärlek till en annan pojk, kille, man..? det kan jag nog inte riktigt säga vem.. för jag vet nog inte det. eller.. jo jag kanske  vet.. C.. en kille som fick mig att må så bra, som gjorde allt för mig och som jag gjorde allt för. Jag älskade honom, fast att jag visste att det skulle gå åt helvete för han gjorde bara dumheter hela tiden. Han var inte bra för mig men ändå så var han det. Det pirrade i hela kroppen när jag såg honom. Han fick mig att öppna mig på ett sätt som ingen annan kunde.. Men han förstörde mig så otroligt mycket att jag inte trodde att jag skulle orka med att hitta någon igen. Sen tog jag honom tillbaka.. Och Han gjorde det igen. TVÅ GÅNGER! Men nu kan han inte göra det igen. Nu är han borta och det känns konstigt. (R.I.P C)

I det sista fick han mig att inse att livet är alldeles för kort för att hata, för att slösa bort livet på skit. Han fick mig att inse att livet är något att ta vara på, att hitta kärleken igen och leva livet fullt ut.. Utan ånger.. gör misstag och var stolt över det. Alltså.. Min första kärlek.. 

Jag har nästan alltid varit smal.. När jag var mellan 15 och 16 så vägde jag 70 kilo och då var jag mullig.. Men innan dess och efter så har jag varit smal.. En sväng var jag så liten så jag blev rädd för mig själv. Det var för några år sen när jag åt mediciner.. Då fick jag fel slags mediciner så jag tappade matlusten.. då gick jag ner väldigt mycket. Till slut vägde jag 49 kilo.. till min längd på 167 så såg jag ut som ett skelett. Nu väger jag 53 vilket inte är så mycket det heller men jag håller mig allafall över 50 strecket vilket känns bra. 

Jag har nu suttit och googlat lite om viktuppgång.. Hittade en del intressanta saker där.. Ska försöka komma igång med att äta ordentligt och rätt. Eller inte försöka. JAG SKA! Så till den nya månaden ska jag sätta igång.. Då ska det inhandlas massa riktigt bra mat och grejjer =) Jag behöver lite tid på mig att få fuskäta massa dumt innan :p 

Nej ska lägga mig i soffan och bara va nu innan min lilla T kommer =)

Slutade heela 45 minuter tidigare idag.. Kändes väääldigt bra :) Men eftersom ajg slutade tidigare idag så kommer det bli en lång dag imorgon. Men det gör inget. Jag kände att jag behöver komma hem så fort som möjligt för jag håller på och går åt snart. Ryggen krånglar igen och ena knät vette fan vad det håller på med:/ Min kropp känns mer eller mindre halvpöntad.. Någon som vill byta med mig?

Funderar på att ringa mekonomen och höra om dom har delar jag kan köpa? Skulle ju behöva en ny ryggrad och ett par nya knän.. Och varför inte byta ut murran och lämna kvar Alf på samma gång? japp.. Ska kolla upp nummer dit sen och se om det finns nån möjlighet för dom att hjälpa en liten gumma som mig =) 

Kanske skulle gå och vila en halvtimme.? Så jag är pigg och allert när T kommer? =) Ååååh va jag är kärig =) Wiiiiiiiie